London, day 2

Så, efter att ha sovit typ 9 timmar på natten så var vi pigga och alerta på morgonen. Vi tänkte vara så smarta så att vi skulle vara i tid på Primark så man slapp all kö och fruntimmer. Dock var vi där, lite för tidigt... Primark öppnade senare än vi trodde, så vi drog iväg till camden town en sväng. Eftersom vi redan varit där förra året så var vi lite mer organiserade. Då sket vi i att kolla på alla turistaffärer och gick bara på de viktiga! Vi åkte tillbaka till oxford street igen för att gå på Primark där det redan var fullt med folk. Ändå kom vi ut med tre påsar kläder/skor/accesoarer mm.

Här har jag redan inhandlat 6 par skor... Tishan kommer från camden

 

Closeup på skorna


Efter att ha strosat vidare längs efter oxford, (nej, vi kom knappt ifrån den jävla gatan) så åkte vi hem och bytte kläder. På kvällen hade vi nämligen bokat biljetter till Thriller. (En musical med michael jackson sånger mm) Så vi åkte till Picadilly Circus och åt god mat på en italiensk restaurang. Därefter såg vi musikalen. TYVÄRR var det förbjudet att ta foton.. Men jag fick någon smygis med ändå, där man inte ser så mycket men.. Fruktansvärt bra! Om ni åker till London så se! Dock insåg jag, att det spelar ingen roll hur bra man imiterar Michael Jackson, han förblir ändå bäst. Ingen kan tyvärr göra det bättre än han.

 

Picadilly Circus, Thriller

 

När vi skulle åka hem på kvällen så tappade jag och mamma bort oss. Vi gick typ runt i cirklar och åt fel håll och kom varken framåt eller bakåt. Att hitta och - kunna bussarna i London är ett fucking helvete! Vi vågade oss inte på tunnelbanan sådär pass sent på kvällen.

Mitt i allt, då vi iprincip springer runt som hönor i en hönsbur, kommer det fram en engelsman till mig. (Han var typ lika gammal som jag, kanske några år äldre)

Hans dialekt gör det så fruktansvärt svårt att förstå honom men jag tror att han sa: "du får inte tro att jag är konstig men..." sedan sa han något väldigt snabbt efter det vilket jag inte kunde uppfatta.

Så jag stod bara och gapade och fick ur mig: "what?" då repeterade han samma sak en gång till. (vilket jag inte hörde igen) Så jag fortsatte bara gapa och fick ur mig: "what?" igen.. Då verkade han ledsna och gick rakt på sak istället och sa: "Yeah? I'm asking you out......"

Då vänder sig mamma om och tittar på honom och gapar hon också... Och när han då insåg att jag faktiskt inte var helt ensam ute på Londons gator så vände han sig till min käre mor istället: "Oh... So.. This is your mother?.. Ehmm.. I just wanted to say, you have a lovely daughter!"

Mamma: "Yes, I know..."

Engelsmannen: "I think this must be happening all the time, right?"

Mamma: "Yes... All the time..."

Då kom engelsmannen av sig lite och tackade för sig och önskade oss en "lovely evening" sen sprang han därifrån.

Hahha. Tycker bara det var otroligt sött/konstigt att någon bara springer fram till en sådär efter att man sett dem på gatan typ. Hahha. Aja, vi tog tillsist en taxi till en busshållplats efter att ha sprungit runt i några minuter till. Vi insåg att det aldrig skulle gå!

 

 

 


Kommentarer
Postat av: ezorr

varför kan jag inte råka ha samma skostorlek som dig :( de svarta partyskorna åt höger ser bra ut, härifrån...ahah ;) de övriga med btw =)

2009-10-29 @ 09:03:02
URL: http://erikapaulina.blogg.se/
Postat av: ellen

Åh Primark är en sån affär jag skulle vilja vara i. :D

2009-10-31 @ 22:10:39
URL: http://ellenstjernholm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovinTransan