Dannie

Idag gick jag tillbaka till Bikbok på min korta lunchrast för att köpa min röda klänning. (Den som jag la undan igår...) Hade ju blivit riktigt taggad på att köpa den då jag fick så mycket komplimanger! Men iallafall... När jag skulle betala i kassan så fick kassörskan inte bort larmet på klänningen. Hon försökte och försökte med det ville bara inte lossna. Då sa hon tillslut;
"Alltså... TYVÄRR men jag får inte bort larmet..."
"vadå TYVÄRR?" tänkte jag..
Hon: "Jaa. Alltså. Jag är ledsen, men jag får inte bort det. Och jag vill inte riskera att bryta upp det om det skulle rinna ut färg på den..."
Jag: "nääe, det förstår jag ju.."
Hon: "Nämen.. Jag kan hänga undan den så ska jag försöka få loss den idag.. Då kanske du kan komma förbi senare?"
Jag: "Näääe, jag jobbar så jag kan inte det.."
Hon: "Men imorgon då?"

(VADÅ IMORGON? Alltså, det är väl inte MITT fel att larmet inte lossnar. Ska jag måsta springa in där varje dag nu för att se om de får bort det där jävla larmet eller?.... ) Paff som jag blev över hela situationen så sa jag bara:

"näee.. jag kan inte i helgen.."
Hon: "Men då hänger jag undan den så får vi väl se..."

HALLÅÅÅÅÅÅÅ. VARS ÄR SERVICEEEN? Hade det varit jag så hade jag sagt något i stil med: "Men du, jag ska fixa dethär. Om jag inte får bort larmet så ska jag ringa och kolla om man kan skicka ner en från Skellefteå eller Ö-vik. Jag tar ditt namn och telefonnummer så hör jag av mig när det är klart!"

Men nejdå.. Jag gick bara tillbaka till salongen helt deppad. Jag ville ju så gärna ha klänningen där. När jag kom tillbaka så sa tjejerna att jag skulle ringa dit och säga att jag SKA HA den. Jag har ju ändå tagit mig tid för att ta ut pengar och provat den. Det är ju deras jobb att serva mig.. Så jag ringde tillbaka några minuter senare och samma tjej svarade.
Jag: "Duuu. Jag var inne alldeles nyss och tänkte säga, att jag VILL VERKLIGEN ha klänningen där.."
Hon: "Jaa, men jag ska försöka idag så får vi se.. Du kanske kan komma in nästa vecka?"
Jag: "Men alltså, jag jobbar inte i stan nästa vecka. Så jag vet inte hur jag ska göra.."
Hon: "Jahaa.. Men då kan jag hänga undan den till vecka 50 då..."

Varför kommer jag ALDRIG på något bra att säga när det väl händer? Kommer alltid på bra saker i efterhand. V50? Vilken bit fattar hon inte i -SKA-HA- ?? Och inte ens tog hon mitt telefonnummer. Nääe. Fy för dålig service!
Ska be mamma min gå dit och lämna mitt telefonnummer istället. Nu vågar jag inte gå dit igen!